Trots och utveckling

Hela livet igenom kommer vi in i perioder av trots. Vi ifrågasätter och sätter oss på tvären, fast vi gör det på olika sätt i olika åldrar.

Redan under det första levnadsåret har bebisen inte mindre än sju trotsperioder och trotsåldern vid 2-3 år känner vi alla till. Men vi kan också ha perioder av trots vid ca 4 år, 9 år, 12 år och så förstås i tonåren. Även som vuxna kan vi bli ifrågasättande och trotsiga när det händer något viktigt i livet, till exempel vid  graviditet, 30- och 40-årskris, klimakterium, pensionering. Här ska det dock handla om trots under barndomen.

Trots kan vara väldigt jobbigt, både för barnet som trotsar och för omgivningen. Men trotset behövs och det är positivt eftersom det leder till mognad och utveckling. När barnet plötsligt tvärvägrar och bär sig illa åt är det lätt att vi som föräldrar tycker att vi har misslyckats. Eller vi blir oroliga, undrar vad som hänt med vårt snälla barn som vi inte känner igen.

Men det är alltså inte vi föräldrar som gjort något fel när barnet plötsligt tvärvägrar till allt och bär sig illa åt. Och det är inget fel på barnet utan det är precis som det ska vara.

Extra krävande barn

En del barn är alldeles ovanligt trotsiga, envisa, krävande och utmanande. De barnen är inte sällan tidigt utvecklade och är starka, fantasifulla och begåvade. De utmanar ständigt sina föräldrar (men brukar vara lätta att ha att göra med på dagis). Därför är det svårt och slitsamt att vara föräldrar till dem. Periodvis kan de skapa kaos och förtvivlan i familjen och de kräver ett extra starkt motstånd.

Föräldrar till extra krävande barn kan få tankar om att barnet kan vara ett så kallat bokstavsbarn. Men barn som är jobbiga hemma och snälla borta har inte någon störning.  

Att tänka på

• Ett trotsigt barn behöver motstånd. Det är inte fel att våga sätta stopp, bli arg och hindra barnet. Det är tvärtom viktigt, genom att ge motstånd hjälper vi barnet framåt i utvecklingen. Därmed inte sagt att vi måste ta alla konflikter - det kan bli outhärdligt många. Ibland måste vi  "välja våra krig".
• Mitt i en intensiv trotsperiod känns det som att den aldrig kommer att ta slut. Men den tar slut och ofta följs trotsperioden av en ovanligt lugn period.
• Det är svårt att vara lugn och konsekvent när det stormar som värst. Det är naturligt att man som förälder växlar mellan att hota, skrika, straffa, övertala, gråta och muta. Det mår barnet inte dåligt av.
• Barn är olika. En del gråter istället för att skrika då de trotsar. Därför kan vi inte alltid behandla syskon på samma sätt.
• Det kan vara lugnande och tröstande att prata med andra föräldrar med barn i samma ålder. Många tror att de är ensamma om att ha ett "omöjligt" barn och känner sig misslyckade.
• Om du känner att du inte orkar med situationen, kontakta bvc och be att få tala med bvc-psykologen eller kontakta din BUP-mottagning.

1-3 år

Den intensiva utvecklingen fortsätter även om den inte är fullt lika snabb nu som under det första levnadsåret. Men jämför man en 1-åring och en 3-åring inser man hur mycket som hänt.

1-2 åringen är ofta en liten glad och solig person som lever helt i nuet. Som lär sig, utforskar och blir allt mer metodisk. Varje ny upptäckt är lika spännande. Som förälder gäller det att finnas i bakgrunden som trygghet men samtidigt ge barnet frihet att upptäcka och lära sig på egen hand. Man kan behöva ha is i magen, för ännu vet barnet väldigt lite om orsak och verkan, om tid och om samband...

Barnet blir allt mer socialt och många börjar på dagis. En viktig milstolpe, positiv för de allra flesta.

När barnet närmar sig 2 år tar språkutvecklingen fart. Barnet kanske bara kan säga några få ord, men förstår desto fler.

Även om barnet förstår många ord går det inte att uppfostra honom med ord. Man måste visa i handling vad som gäller. Som tur är brukar det vara lätt att avleda 1-2-åringen.

Barnet har svårt att välja och raka, bestämda besked fungerar därför bäst.

Kroppen utvecklas, rörelserna blir allt säkrare. Barnet härmar och vill gärna hjälpa till.

2-3 år kan kallas frontalkrockarnas tid. Det "snälla" barnet blir som förbytt, man känner inte igen det. Studier har visat att det uppstår små konflikter mellan barn och föräldrar var tredje minut och större konflikter uppstår tre-fyra gånger i timmen.

Att barnet prövar sin vilja och övar sig på att uttrycka den är nödvändigt för att hon ska utvecklas och mogna. Men det kan vara väldigt arbetsamt att vara förälder till en 2-3-åring.

"Kan själv" brukar vara ledord. Borsta tänder, klä på och av, äta själv, öppna dörren själv. Om någon annan öppnar dörren eller jäktar på barnet kan det bli kris. Barnet behöver få tid på sig - vilket man ju inte alltid har som förälder.

2-3-åringen kan vara självsäker och kaxig, men behöver också få vara liten och behövande. Humöret kan svänga snabbt. Sömnstörningar är vanliga. Barnet behöver ofta sova i föräldrarnas sängar igen.

Kroppen och rörelserna har utvecklats. Barnet lär sig springa, hoppa jämfota, stå på ett ben, gå på tå, gå baklänges, gå i trappor med ett ben på varje steg. Mycket aktivitet och livslust.

Kring 3 år brukar barnet gå in i en lugnare period, bli mindre provocerande, mindre trotsande.